Huggorm sverige bilder

Ormbett (förgiftning av ormgift)

Exempelvis har den svenska arten huggorm oftast ett tydligt markerat, mörkt sicksackband längs ryggen, men helt svarta exemplar är inte ovanliga. Artens hanar har vanligen inslag av vitt, grått och svart, medan honorna i regel är brun- eller rödaktiga. I dag är alla ormar fridlysta i Sverige, även huggormen, vår enda giftiga, och världens mest nordliga, ormart.

Huggormen finns i flera färgvarianter, från olika brun­aktiga nyanser till blåtonade och svarta. På våren äter hannarna ingenting förrän de ömsat skinn och parat sig i april-maj.

Vipera berus berus

Honorna däremot måste hinna äta upp sig ordentligt till parningen, men fastar i stället tills ungarna föds i augusti. Vägen tillbaka till matchvikt tar hela nästa sommar. Därför föder de bara ungar vartannat eller vart tredje år.

  • Snok bild Huggorm fotograferad i Sverige Huggormen har oftast relativt ljus grundfärg, ofta ljusbrun, med ett mörkt sicksack-band längs ryggen.
  • Bilder på ormar i sverige Vuxna huggormar blir vanligen upp till 65 cm, men enstaka exemplar på drygt cm har påträffats i Sverige.
  • Svart orm sverige Grundfakta om Huggorm: livslängd, utbredning och karta över livsmiljö, livsstil och socialt beteende, parningsvanor, kost och näring, befolkningsstorlek och status.


  • huggorm sverige bilder


    • På favoritmenyn står sorkar överst. Grodor, ödlor, fågel­ungar och ägg går också bra. Ormvråkar och tornfalkar hör till fienderna. Hasselsnok kan också äta huggormar!

    Sommaren är här – men också huggormen

    Hugg­ormens gift produceras i körtlar i nacken och leds via tunna kärl fram till tänderna. Det dödar bytesdjuret och, liksom magsaften, hjälper det till att smälta födan. Mängden gift ökar ju längre tid som gått sedan senaste ­bet­tet. Den veckade huden mellan de stela fjällen gör ormen rörlig. I stället för ögonlock har ormen genomskinliga fjäll för ögonen.

    Se skillnad på snok och huggorm

    Med den kluvna tungan fångar ormen upp doftpartiklar i luften. Att såväl tungan som doft­groparna i gomtaket är tvådelade hjälper ormen att avgöra från vilket håll doften kommer. Ormar har inga yttre öron och kan inte uppfatta luftburna ljud, men vibrationer i marken förmedlas via ett inre ben till skallbenet och innerörat. Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan och