Artros ung ålder
Artros i ung ålder beror i de flesta fall på en tidigare ledskada. Artros är en förslitningsskada och träning sliter på lederna. Nej, artros beror i regel på en mängd olika saker som ärftliga faktorer och ålder, men även övervikt, tidigare ledskada och belastning i till exempel yrket spelar roll. Knäartros är vanligt redan i medelåldern. Meniskskada kan vara första tecknet på artros.
Information, träning och viktnedgång utgör grunden i artrosbehandling. Denna behandlingsgrund är effektiv i sig, men den förbättrar också effekten av farmakologisk och kirurgisk behandling. Artroskopisk kirurgi är inte effektivt som behandling vid meniskskada och artros hos medelålders personer. Artros är den vanligaste ledsjukdomen [1], och den kan drabba alla leder, med klassiska symtom i form av ledsmärta och nedsatt funktion.
Artros drabbar inte bara ledbrosket, utan sjukliga förändringar sker också i subkondralt ben, menisker, ledband, ledkapslar och muskler. I senare skeden av sjukdomen uppträder typiska förändringar synliga vid röntgenundersökning av belastat knä, såsom minskad ledspringa och osteofyter.
Höft- och knäledsplastik i ung ålder
Ålder och arv kan vi inte göra mycket åt, men övervikt, muskelsvaghet och ledskada är påverkbara, samverkande och tunga riskfaktorer för särskilt knäartros. Vid BMI över 30 ökar risken för knäartros cirka 8 gånger och efter en knäskada cirka 10 gånger [7, 8]. För den överviktige kan träning och viktminskning minska artrosrisken och även minska symtomen för den som redan har artros.
För patienten med knäskada är budskapet att vi inte vet om kirurgisk rekonstruktion av trasig menisk eller korsband minskar risken för framtida artros: evidensen är otillräcklig [7]. Skadeprevention är alltså viktig. Endast få knäskadade patienter återfår full muskelfunktion efter skadan, och ledskadans respektive muskelfunktionens roll i artrosutveckling är inte klargjord [9].
Patienter med risk för eller där misstanke finns om artros, med eller utan knäskada, bör utvärderas med avseende på muskelfunktion. Vid mer än 10—15 procent lägre muskelstyrka i det sjuka benet jämfört med det andra benet eller i jämförelse med ett normalmaterial bör patienterna rekommenderas träning.
Vid vilken ålder börjar höftledsartros och vem drabbas?
Indelning i primär och sekundär artros bör överges Vi har länge delat in artros i primär artros utan säker orsak och sekundär artros med påvisbar orsak, t ex ledskada. Denna indelning bör av flera skäl överges [10]. Den bakomliggande sjukdomsprocesen i leden är densamma, och alla former av artros påverkas av såväl arv som miljöfaktorer. Till exempel ökar artrosrisken för patienten med meniskskada om han eller hon dessutom är överviktig och har ärftlighet för artros [5].
Ytterligare ett skäl att överge den gamla indelningen i primär och sekundär artros är att vi med ökande användning av magnetkamera nu vet att »skador« på både menisk och korsband är vanligt förekommande också hos dem som aldrig skadat sitt knä [11, 12]. Hur kan dessa vanligt förekommande »skador« på korsband och menisker förklaras i avsaknad av något påtagligt knätrauma?
Den rimligaste förklaringen är att dessa lesioner är en del av artrosutvecklingen i knäleden; en patient med begynnande artrosutveckling i knäbrosket kan också ha begynnande artrosutveckling i menisken och andra ledvävnader.
Artros – fakta, symtom, diagnos & behandling
Artros är en ledsjukdom, inte en brosksjukdom. Artros i menisken är troligen lika vanligt förekommande som artros i ledbrosket. Menisken är innerverad, men inte ledbrosket, och de första artrossymtomen kan komma från menisken. Artroskopisk meniskkirurgi vanligt i Sverige Artroskopisk meniskkirurgi är en av de vanligaste ortopediska åtgärderna; i Sverige utförs mer än 10 sådana ingrepp årligen.